Om man hade fått lära sig nödvändiga saker i skolan så hade mina macarons blivit så jävla perfekta. Jag menar, hemkunskapen borde ju bjudit på hur länge man ska vispa ägg till att bli lagom till maränger? Men icke. Så, vad blev det med dom då? Jaaa, första försöket blev sådääääär, platta tråkiga, går inte att få bort från bakplåtspappret och så smakar dom till råga på allt ägg. MJAOW. Om sen min mamma kunde ha lärt mig vilken symbol man skulle ha ugnen på också, eller att jag skulle sprungit ut till henne och frågat, då skulle dom kanske ha blivit bra också. Haha fan..

Slut på lovet och jag funderar allvarligt på att sjukskriva mig i resten av terminen. Jag. Orkar. Inte. Det roar mig liksom inta att gå upp kl 6, åka buss kl 6.52 och sen tillbringa hela dagen i skolan. För att sedan komma hem, vara astrött och inte få ett skit gjort fram till sena träningarna. Sluta träna senast 21.30 och sen dö av utmattning i duschen. Det i kombination med min fruktansvärt dåliga egenskap att inte komma i säng är inge bra. Nog klagat, nu ska jag duscha!

Puuuuuuuuusss

Lägger mig upp och ner/bak och fram/åt fel håll i sängen, med filten över mig. Googlar på vår, och på sommar, och skriver ner några ord på franska i blocket brevid mig. Jo, men det är ju trots allt fredag. Igår var det match, och imorgon är det match. Det är så det ska vara.



http://ida.elle.se/files/imported/11683/variparis.jpg
http://www.plyhm.se/blog/wp-content/uploads/cimg29301-1024x768.jpg
http://gardener.blogg.se/images/2010/13_85773902.jpg
http://jkarlsson.blogg.se/images/2010/forum_romanum_rom_98084147.jpg

Ida Maria – Cherry Red

Vad hände egentligen med mitt bloggande? Lov osv, blir inte mycket gjort då va. Som idag, idag har jag käkat gröt, släppt ut hästen, kollat på hem till midgård, käkat, varit i Motala, kollat på mer Midgård, lagat pasta, ännu mer Midgård, tränat, och nu ligger jag här efter att ha käkat lite igen. I den ordningen, ganska värt. Tänk om jag kunde ha sådana här oerhört produktiva dagar varje dag...? Skulle detju inte finnas något kvar till er andra att roa er med.

Dags att sova för imorgon åker jag och min pyttttttttelilla (nåja) syster till mormor och morfar över dagen och natten. Sen på torsdag gästas vi av Eskil för lite handbollslir. Fint!

Pussssss :*

Är det verkligen ok med minusgrader på bussen? Det kan ju fan inte vara det? Hörde någon somsa attvi hade det på kära 65an i morse alltså. Och jag säger inte emot för när jag vaknade nästan framme vid skolan så hade jag ingen direkt alls känsel i tårna. Lovely.. Börjar känna mig lite tjock i halsen också, och det är ju sådär. Men som alltid, jag vägrar att bli sjuk. Har jag inte smittats av alla äckel som hostar och nyser och har feber än, så ska jag inte göra det nu heller. Så det så. Jag brukar inte klaga om vädret, men nu får det faktiskt vara nog. Jag tycker egentligen att det är jättefint med snö och sol, men det får väl vara någon måtta på kylan åtminstone. Imorse. när jag somvanligt lyssnade på p3 så berättade dom att det hade varit strömavbrott i Jokkmokk halva natten. I den härliga temperateren -35 till -40. Stackars stackars dom!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8568841.ab

Xander de Buisonjé – There's A Place For Us
Kent – Utan dina andetag
Katy Perry – The One That Got Away

Började underbart imorse, med att mitt jävla hår hade vikt sig.. Blev riktigt sur på det faktiskt. Sen skynda till bussen, som inte ens behagade komma. Så efter 25 vidrigt långa minuter och ingen känsel i tarken låren, händerna eller tårna så åkte vi till Motala istället, för att vänta ute i ungefär 30 minuter till. Undantaget dom 6 minuter som det tog att slänga ut 42 spänn på frukost. Bussen in till Linköping, och där bestämde vi oss för att åka in till stan och köpa kaffe, bara för att det var synd om oss. Och för att vi äntligen tinade upp ordentligt efter att ha suttit inne och druckit kaffe i typ en halvtimme. Sen till svenskalektionen och författade ihop några ord, god mat tack och lov!

Sen film på historian, som faktiskt var riktigt bra. Men som gjorde en på dåligt humör också, och att man definitivt fick tankarna på annat håll än ens eget liv. Lite lost där i nån timme efter. Lost kände jag mig också när jag vid mellanmålet skulle försöka författa ner den känslan jag fick av filmen i en reflektion. Brinn i helvetet, omöjligt, dampdåligt humör igen.

Hem till Vadstena och gå runt ungefär i 50 minuter i kyla för att vänta på dagens höjdpunkt, tandläkaren. TUR att jag fick sällskap! Eller ja, tack för sällskapet hela dagen alla mina kära! Tandläkaren nästa och där blev jag också sur, i alla fall den stunden som jag trodde att jag hade släpat mig dit och inte ens skulle få bananlack. Say what, när exakt blev jag för gammal för bananlack?! Blev nästan riktigt irriterad när hon kladdade in mina tänder med någon stark mintgrej. Men som om hon läste mina tankar så fick jag skölja bort skiten och få bananlack. Glad. Förvisso är det ganska äckligt, men det kändes mer som en principsak som man liksom inte kanskita i bara sådär! Hon slängde även dagens kommentar "Åh det ser rent och fint ut, tandborstningen verkar ju fungera riktigt bra!" Men huh? Jag borstade tänderna 30 sekunder innan jag gick in i patientrummet, gör inte alla det eller vad?

Ringde till mamma efter, och insåg att jag inte ens skulle få skjuts hem. 2,5 kilometer i 20 minusgrader, dessutom med dom sista 800 metrarna i motvind. Kände att jag kunde börjat gråta ungefär 10 ggr, men insåg att det inte skulle hjälpa, och inte skulle vara så smart, jag vill ju inte ha is på kinderna. Kallt var det ändå.

Äntligen hemma och inser att det inte är en jävel i huset. KUL eftersom jag hade sett fram emot att få dela ut mina minipresenter som jag faktiskt hade köpt. Assur. Gick upp en trappa till mitt rum, och ser där på golvet att någon har varit så sjukt snäll och målat min långa fina hylla, och det gjorde mig så fruktansvärt glad!

Men nu är jag bara hungrig efter att inte ha fått käka något vettigt förrutom 2 mackor sedan kl 11. Jagmåste ha mat. Sen ska jag gå ner till träningen, i -20, och sen springa ute i gissa vad, jo -20.

Jo min alla hjärtans jävla skitdag har varit asbra! Och nej jag skriver inte detta för medlidande, utan av ren ilska. Hoppas inte att alla andra har haft en lika underbar hemsk dag..

PUSS

1 miljon är mycket pengar, relativt tänkt alltså. Det är en enorm och sjuk summa jämfört med vad jag har i min plånbok just idag, det är en bra del om jag har tänkt att köpa ett hus, och det är inte så mycket om jag tänker bygga en stor väg, arena eller fabrik. Så, allting är relativt. Tack och lov för det.

Om jag fick en miljon skulle jag definitivt spara en större del av det, självklart. Jag skulle köpa ett par vita låga converse, ett par höga jeansshorts och lite annat nytt i garderoben. Varför inte liksom. Sen så skulle jag också anställa någon som kunde ta hand om alla våra djur i typ två veckor eller något sånt och ta med min älskade familj, och släktingar till något fint och mysigt ställe. Vart vet jag inte riktigt, men något ställe som var fint, och inte bara gick ut på att bada. Båååring, efter ett tag iaf. Australien vore läskigt coolt, men så jävla långt. Aja, inga big problem. Förresten så skulle jag köpa lite inredningsgrejer också, på tal om läskigt. Eller njae, inte direkt.. Jag skulle  nog bowla en del också, tex tvinga Alex och Fritten. Sen spara lite till våra äventyr efter den 27 september. Det är ganska dyrt med taxi ju! Och sen spendera lite i juli/agusti 2012, när jag ska åka till London. Eller ja, det är ju inte bokat. Men bestämt är det, för sjutton det bjuds på OS. Sen vore inte Malaga 2013 helt fel heller. Handbolls VM mina vänner.. Heheheheh..

Sitter fortfarande här efter 7 timmar och undrar vad fan som hände. Faktum är att vi krigade på hyfsat, och vi höll jämnasteg, i sådär 52 minuter. Positivt att dessa är de nya serieledarna, och det visar ju att vi faktiskt kan slå alla lag i hela serien. Hatten av för dom i randigt som var riktigt vassa idag! Vart jag höll hus vet jag inte ens själv, så fruktansvärt dålig. Vet inte ens vad som är fel. Liiiiite jobbigt att inte ens ha någon liten skavank, småskada eller sjukdom att ens försöka skylla på.. Det är så det är.

Lätt! Två poäng i morgondagens match emot Bolton såklart. Det och lite sol som medför sig värme. Tack vad snällt. Poängen kan jag verkligen påverka, och resten kan jag ju, som bekant inte. Djupare än så orkar jag verkligen inte gå in på ikväll. Varken fysiskt eller psykiskt, fast det låter waaaay mycket deppigare än vad det är! Fast å andra sidan, vad kan vara djupare? Vättern? Medelhavet? Atlanten? Okej nej, så jävla tråkigt, förlåt. Haha..

Sen så tackar jag inte nej till en städerska, någon som värmer upp min säng eller lite ljusgrönt gräs under fötterna, men det får liksom gå lite i andra hand då.

Men det är aningen deppigt att vänta på 661:an i denna utstyrsel. Inget att säga om. Hoppas bara att ingen såg mig när jag först sprang över en åker för att få upp värmen. Sen dessutom var tvungen att liksom hoppa runt lite i busskuren för att hålla värmen uppe, som jag annars skulle blivit totalt nerkyld i efter de där minutrarna jag tjänade på att springa. Inget gott som inte har något ont med sig. Man säger väl tvärtom egentligen, men det funkar ju åt båda håll? Ungefär som Ola Salo..

GODNATT :*

ph: http://www.expowera.se/mentor/foretaget/coaching_drom.htm

Om detta vore lätt att svara på så skulle jag definitvt leva i en dröm idag. Att veta vad man vill, är det kanske en del av en dröm? Eller är det drömmen om att få drömma fritt som gör att man önskar, och önskar, och önskar? Det man önskar är grunden i ens mål, med livet och med allt. Ibland har jag drömt om att vara handbollsproffs, det gör jag faktiskt. Men jag har liksom också drömt att jag hade en snigel i munnen. (vilket förövrigt var den äckligaste känsla jag någonsin varit med om), så jag vet inte vad man ska säga om pålitlighetsgraden.. Man måste ha mål, det vet ju jag också. För utan någonting att sträva mot så känns ju det mesta enbart onödigt. Även fast det kanske känns avlägset nu, så ska jag åtminstone spela minst en division 1 match. Om det så ska ta 15 år. Sen vill jag pckså gå ut gymnasiet med hyfsade betyg, men det inser jag nu är ett lite för luddigt mål för just mig. Måste nog specificera mig en aning, haha..

Samtidigt som jag dagdrömmer lite om att ha tjockare hår, ha läst ut engelskaboken, skrivit klart historian,  slippa gå upp kl 6, intervjua världsstjärnor, prata flytande franska, bli lokalkändis för att vara trevlig och ödmjuk, och om att gifta mig med Nikola Karabatic så inser jag ju att jag är lite lite hopplös.. Jag har alldeles för många, och för roliga drömmar. Jag ger liksom upp lite på halva vägen. Kännetecken, haha fan.

Men, det jag önskar allra mest i hela världen är, klyshigt nog, att alla jag tycker om ska lyckas med dom vill, få vara friska och ha makten över sina egna liv.

Jag har ingen aning. Men jag lever ju faktiskt vidare ändå! Puss och godnatt :*

Onsdags eftermiddag och vad betyder det? Jo tv-chill i soffan! Lyckades precis slingra mig bort från Pyton som har lagt sig över mitt ena ben för att hämta en glass, och sätta i laddarsladden. Vilket inte känns så bra såhär i efterhand.. Inte alls faktiskt. Speciellt eftersom glassen inte var speciellt god.

Isabelle Gulldén, en grym tjej som jag gärna skulle träffa. 21 år och redan stjärna, samtidigt som hon har tagit sig igenom så många motgångar och klarat det. 1000 frågor känns det som, även fast jag säkert inte skulle kunna skriva upp 10 ens. Sen varkar hon vara så himla snäll också.
http://www.gp.se/sport/handboll/1.356801--vissa-hade-brutit-ihop-
http://www.gp.se/sport/handboll/1.510615-fran-mobbad-till-varldsstjarna

Eller åka till Rumänien och hälsa på i CS Oltchim Râmnicu Vâlcea, där Cristina Neagu och Ionel Stanca spelar och fråga hur dom kan vara så bra. Framför allt min positionsfrände Stanca (nr 9), men Neagu (nr 8) för hon är så ung och enligt många bäst i världen 2010 tillsammans med Filip Jischa.

Min första jag-är-så-kär-så-att-jag-dör har jag inte träffat än. That's it. För jag räknar inte med dom oerhört långa förhållandena i lekis, eller när jag hade min Ronaldokalender på väggen. Fast å andra sidan så har jag klarat mig hitills, vilket jag förmodligen lär göra ett tag till. Positivt vs. negtivt.

- Lisa Birgitta Holmström
- Vadstena, men går i skolan i Linköping
- 17, men 18 den 2 april, alltså om mindre än två månader!
- Mörkbrunt hår och blåa ögon
- 169 ungefär och anser mig som kört, vilket jag ogillar starkt.

Som ni säkert vet så är jag väl en ganska vanlig tjej, som gärna skrattar åt andra, åt mig själv och mina skämt, och åt sjuka saker på tv, osv. Tidsoptimist är jag också, och det är inte lätt att få mig stressad, istället reagerar jag hellre tvärtom och segar extra, enbart för att jävlas. Vilket är något annat som jag tycker är kul.. Jag är inte direkt seriös av mig, även om jag gärna skulle vilja, och låtsas. Men jag kan ju anstränga mig om jag vill. Med andra ord i snitt 5 timmar innan viktga inlämningar ska göras. Haha ganska kasst, men ändå så ständigt återkommande..

Jag drogar mig med att träna, framför allt handbolll. Och det är något jag verkligen verkligen gillar att göra. Känslan av att stå på planen går ju inte direkt att beskriva för någon som inte vet hur det känns. Så tjaaa, jag tänker inte ens försöka. Annars är konsten att uttrycka mig i skrift faktiskt en av mina starka sidor! Kanske att det skulle kunna leda till ett visst yrke senare, men det får vi se. Från mitt perspektiv är jag en egentligen väldigt snäll och omtänksam tjej som verkligen inte gillar när andra behandlas fel och framför allt inte orättvist. Jag tycker ju om att prata och att underhålla, i alla fall i avslappnade och vana situationer. I obekväma situationer eller när jag är på dåligt humör och känner mig down är jag fruktansvärt blyg, och nöjer mig ofta med att vara ganska fåordig. Vilket är en egenskap jag inte gillar, men har svårt att förrända, och det är något som jag tycker är ganska jobbigt. Något som bottnar sig i att jag inte har den känslan för mig själv som jag borde, som alla borde. Men mer vidare tänker jag inte gå in på det, och absolut inte här. Jag har också ganska svårt att öppna mig för andra, och att liksom prata om viktiga och personliga saker, förmodligen av samma anledning somföregående, punkt.

Något som jag upskattar i mitt liv är, såklart, min familj och mina kompisar. Bästa, och nästan de mest inspererande som finns. Näst efter personer som lever sina drömmar och är stolta över vägen som har tagit dom dit. Allt som oftast, om inte alltid, genom att arbeta hårdare än alla andra och med en beslutsamhet utöver det vanliga. Samtidigt som man kan hålla en ödmjuk sida framme, som medelmänniskor bara hoppas att dom har, vad är imponerande om inte det!

Egenskaper hos andra som verkligen verkligen stör mig är självupptagenhet och egoism, och självklart nedlåtenhet gnälliga personer och negativitet. Också sånna som tror dom vet allting och klankar ner på andra, samtidigt som man kan vända allt dom säger emot dem själva.. STÖRT irriterande. Det som jag däremot verkligen uppskattar hos människor jag umgås med, och andra med såklart är att dom är sköna. Det har jag kommit på på senaste tiden, att skön är det enda ord som sammanfattar allt man kan tänka sig som är positivt. En skön person bjuder på sig själv, skämtar om andra, har glimten i ögat, säger och gör otippade saker i rätt, och inte rätt lägen, kan konsten att vara lagom social, tänker på andra runt omkring, visar empati, är ärlig och förstår när det räcker. Med en avslappnad stil. Svåruppnåligt men inte direkt omöjligt!

Egentligen vet jag inte vad jag har för stora mål i mitt liv. Men det vore ju såklart en liten dröm att folk visste vem man var, alltså inte direkt kändis eller proffs, utan mer igenkännande sådär inom handbollen. Men mest av allt vill jag bli en person som småtjejer och småkillar ser upp till som någon som är duktig, men samtidigt alltid glad, trevlig och ödmjuk. Som tar sig tid att prata med alla som vill, och som andra vill fråga för att lära sig något av. :)

Så, nu äntligen hakar jag också på. Senaste jagförsökte mig på detta så hamnade det på runt 1600 alldeles för personliga ord som jagändå inte ville publicera. Haha onödigt kanske.. Faktum är att jag velade lite på att publicera det här också. Men vafan, vad gör det om hundra år. Läs'rå.

Peeeeuwsss

Just nu: Mjukisar, rosa t-shirt, tjocka strumpor, ett glas mjölk, en påse Riesen (fast jag har delat med mig till både mamma och pappa, faktiskt fler än jag själv tog!) och dator. Lägg sedan till musik, täcke, kuddar och sängen så förstår ni min situation. Gööööörnice!

Vad tycker jag idag då? Jo, jag har insett att jag vill döda alla, långsamt och plågsamt som, 1. tuggar tuggummi med öppen mun, och 2. skriver flera likadana tecken efter varandra, tex. "?????" eller "!!!!". Leder ingen vart, förutom att det är fruktansvärt fult. Och tar tid. Sen efter att ha växlat lite mellandetta och kära Fejsan så inser jag att jag hatar alla lite som har någon kändis eller sådär som visningsbild istället för sig själva. Omoget skulle jag säga. Men tydligt nog så finns det ju folk som inte tycker det. Men men, vad vet jag om detta.

Tränat och sådär ikväll. Fotboll som uppv och usch fyfan vad dåliga vi var i mitt lag. Körde ju med att hela laget var tvungen att vara över halva så viskulle springa lite också. Just detta missade vi minst två mål på iaf. Sen att vi gjorde ungefär två och släppte inte sådär närmre tjugo är ju också ett pinsamt facit.. Men jag skulle ljuga om jagsa att våratlaginte var elit ändå, faktum är att jag dominerade i målet, eller ja. Under en trettiosekunderssekvens ungefär. Hahahahah käääzt. Älskar att vi var tre som dök upp i Frankriketröjorna också.. Och att det visst delades ut kramar åt både höger och vänster. Tacka och ta emot liksom, haha. Annars gick det både bra och dåligt. Upp & ner, hit & dit och fram & tillbaka. Fast mest upp, hit och fram kändes det som. Tänk tänk tänk, hela tiden! Konservera formen till på söndag kväll bara. Inte Eskilformen för den var katastrof. Men NKIK, IVH och IFK Nyköpingsformen.

Såja, sovmorgon så gooooooooodnatt :*

Bilden för att jag älskar Balics och kroatlinjens miner när Xavier bara kör. Fula skor förövrigt, grym kille för övrigt igen. Sen också för att jag undrar vad grejen som är över C isånna där kroat-c heter. På ett sånthär: Č

Vi disskuterade på träningen igår vilka sjuka nolifers vi är, och hur tråkigt vi kommer ha när VM fanskapet är schluut. Tomt, och ingen anledning att kolla aftonbladet 3 ggr om dagen, eller ja, rättare sagt i timmen..

Nu har vi matterast, vilket är oerhört tråkigt, med matte alltså. Svårt och smått ovärt. Annars så är det småttingar här idag med, så har tränat med dom på morgonen. Gick käzzzt, så nu har det resulterat i två väldiga down träningar inom intervallet av 11 timmar. Känns jättebra.. Igår var jag så slut så jag knappt visst vad jag hette. Än mindre resten av mina lagkamrater. "bra petraaaa!", ropade jag visst när stackars Petra stod precis brevid mig vid sidan av planen och det var någon helt annan som sköt. Tjohho godmorgon..

Fast nu är jag ashungrig så måste nog gå och kolla om jag kan köpa nån frukt eller nåt. Fast nae, jag hade visst inga kontanter. Vad bra, nu ska jag nog sluta tugga tuggummi då..

Plan Three – Triggers