Dag 2 – Min första kärlek.
Min första jag-är-så-kär-så-att-jag-dör har jag inte träffat än. That's it. För jag räknar inte med dom oerhört långa förhållandena i lekis, eller när jag hade min Ronaldokalender på väggen. Fast å andra sidan så har jag klarat mig hitills, vilket jag förmodligen lär göra ett tag till. Positivt vs. negtivt.
Dag 1 – Om mig.
- Lisa Birgitta Holmström
- Vadstena, men går i skolan i Linköping
- 17, men 18 den 2 april, alltså om mindre än två månader!
- Mörkbrunt hår och blåa ögon
- 169 ungefär och anser mig som kört, vilket jag ogillar starkt.
Som ni säkert vet så är jag väl en ganska vanlig tjej, som gärna skrattar åt andra, åt mig själv och mina skämt, och åt sjuka saker på tv, osv. Tidsoptimist är jag också, och det är inte lätt att få mig stressad, istället reagerar jag hellre tvärtom och segar extra, enbart för att jävlas. Vilket är något annat som jag tycker är kul.. Jag är inte direkt seriös av mig, även om jag gärna skulle vilja, och låtsas. Men jag kan ju anstränga mig om jag vill. Med andra ord i snitt 5 timmar innan viktga inlämningar ska göras. Haha ganska kasst, men ändå så ständigt återkommande..
Jag drogar mig med att träna, framför allt handbolll. Och det är något jag verkligen verkligen gillar att göra. Känslan av att stå på planen går ju inte direkt att beskriva för någon som inte vet hur det känns. Så tjaaa, jag tänker inte ens försöka. Annars är konsten att uttrycka mig i skrift faktiskt en av mina starka sidor! Kanske att det skulle kunna leda till ett visst yrke senare, men det får vi se. Från mitt perspektiv är jag en egentligen väldigt snäll och omtänksam tjej som verkligen inte gillar när andra behandlas fel och framför allt inte orättvist. Jag tycker ju om att prata och att underhålla, i alla fall i avslappnade och vana situationer. I obekväma situationer eller när jag är på dåligt humör och känner mig down är jag fruktansvärt blyg, och nöjer mig ofta med att vara ganska fåordig. Vilket är en egenskap jag inte gillar, men har svårt att förrända, och det är något som jag tycker är ganska jobbigt. Något som bottnar sig i att jag inte har den känslan för mig själv som jag borde, som alla borde. Men mer vidare tänker jag inte gå in på det, och absolut inte här. Jag har också ganska svårt att öppna mig för andra, och att liksom prata om viktiga och personliga saker, förmodligen av samma anledning somföregående, punkt.
Något som jag upskattar i mitt liv är, såklart, min familj och mina kompisar. Bästa, och nästan de mest inspererande som finns. Näst efter personer som lever sina drömmar och är stolta över vägen som har tagit dom dit. Allt som oftast, om inte alltid, genom att arbeta hårdare än alla andra och med en beslutsamhet utöver det vanliga. Samtidigt som man kan hålla en ödmjuk sida framme, som medelmänniskor bara hoppas att dom har, vad är imponerande om inte det!
Egenskaper hos andra som verkligen verkligen stör mig är självupptagenhet och egoism, och självklart nedlåtenhet gnälliga personer och negativitet. Också sånna som tror dom vet allting och klankar ner på andra, samtidigt som man kan vända allt dom säger emot dem själva.. STÖRT irriterande. Det som jag däremot verkligen uppskattar hos människor jag umgås med, och andra med såklart är att dom är sköna. Det har jag kommit på på senaste tiden, att skön är det enda ord som sammanfattar allt man kan tänka sig som är positivt. En skön person bjuder på sig själv, skämtar om andra, har glimten i ögat, säger och gör otippade saker i rätt, och inte rätt lägen, kan konsten att vara lagom social, tänker på andra runt omkring, visar empati, är ärlig och förstår när det räcker. Med en avslappnad stil. Svåruppnåligt men inte direkt omöjligt!
Egentligen vet jag inte vad jag har för stora mål i mitt liv. Men det vore ju såklart en liten dröm att folk visste vem man var, alltså inte direkt kändis eller proffs, utan mer igenkännande sådär inom handbollen. Men mest av allt vill jag bli en person som småtjejer och småkillar ser upp till som någon som är duktig, men samtidigt alltid glad, trevlig och ödmjuk. Som tar sig tid att prata med alla som vill, och som andra vill fråga för att lära sig något av. :)
Så, nu äntligen hakar jag också på. Senaste jagförsökte mig på detta så hamnade det på runt 1600 alldeles för personliga ord som jagändå inte ville publicera. Haha onödigt kanske.. Faktum är att jag velade lite på att publicera det här också. Men vafan, vad gör det om hundra år. Läs'rå.
Peeeeuwsss
- Vadstena, men går i skolan i Linköping
- 17, men 18 den 2 april, alltså om mindre än två månader!
- Mörkbrunt hår och blåa ögon
- 169 ungefär och anser mig som kört, vilket jag ogillar starkt.
Som ni säkert vet så är jag väl en ganska vanlig tjej, som gärna skrattar åt andra, åt mig själv och mina skämt, och åt sjuka saker på tv, osv. Tidsoptimist är jag också, och det är inte lätt att få mig stressad, istället reagerar jag hellre tvärtom och segar extra, enbart för att jävlas. Vilket är något annat som jag tycker är kul.. Jag är inte direkt seriös av mig, även om jag gärna skulle vilja, och låtsas. Men jag kan ju anstränga mig om jag vill. Med andra ord i snitt 5 timmar innan viktga inlämningar ska göras. Haha ganska kasst, men ändå så ständigt återkommande..
Jag drogar mig med att träna, framför allt handbolll. Och det är något jag verkligen verkligen gillar att göra. Känslan av att stå på planen går ju inte direkt att beskriva för någon som inte vet hur det känns. Så tjaaa, jag tänker inte ens försöka. Annars är konsten att uttrycka mig i skrift faktiskt en av mina starka sidor! Kanske att det skulle kunna leda till ett visst yrke senare, men det får vi se. Från mitt perspektiv är jag en egentligen väldigt snäll och omtänksam tjej som verkligen inte gillar när andra behandlas fel och framför allt inte orättvist. Jag tycker ju om att prata och att underhålla, i alla fall i avslappnade och vana situationer. I obekväma situationer eller när jag är på dåligt humör och känner mig down är jag fruktansvärt blyg, och nöjer mig ofta med att vara ganska fåordig. Vilket är en egenskap jag inte gillar, men har svårt att förrända, och det är något som jag tycker är ganska jobbigt. Något som bottnar sig i att jag inte har den känslan för mig själv som jag borde, som alla borde. Men mer vidare tänker jag inte gå in på det, och absolut inte här. Jag har också ganska svårt att öppna mig för andra, och att liksom prata om viktiga och personliga saker, förmodligen av samma anledning somföregående, punkt.
Något som jag upskattar i mitt liv är, såklart, min familj och mina kompisar. Bästa, och nästan de mest inspererande som finns. Näst efter personer som lever sina drömmar och är stolta över vägen som har tagit dom dit. Allt som oftast, om inte alltid, genom att arbeta hårdare än alla andra och med en beslutsamhet utöver det vanliga. Samtidigt som man kan hålla en ödmjuk sida framme, som medelmänniskor bara hoppas att dom har, vad är imponerande om inte det!
Egenskaper hos andra som verkligen verkligen stör mig är självupptagenhet och egoism, och självklart nedlåtenhet gnälliga personer och negativitet. Också sånna som tror dom vet allting och klankar ner på andra, samtidigt som man kan vända allt dom säger emot dem själva.. STÖRT irriterande. Det som jag däremot verkligen uppskattar hos människor jag umgås med, och andra med såklart är att dom är sköna. Det har jag kommit på på senaste tiden, att skön är det enda ord som sammanfattar allt man kan tänka sig som är positivt. En skön person bjuder på sig själv, skämtar om andra, har glimten i ögat, säger och gör otippade saker i rätt, och inte rätt lägen, kan konsten att vara lagom social, tänker på andra runt omkring, visar empati, är ärlig och förstår när det räcker. Med en avslappnad stil. Svåruppnåligt men inte direkt omöjligt!
Egentligen vet jag inte vad jag har för stora mål i mitt liv. Men det vore ju såklart en liten dröm att folk visste vem man var, alltså inte direkt kändis eller proffs, utan mer igenkännande sådär inom handbollen. Men mest av allt vill jag bli en person som småtjejer och småkillar ser upp till som någon som är duktig, men samtidigt alltid glad, trevlig och ödmjuk. Som tar sig tid att prata med alla som vill, och som andra vill fråga för att lära sig något av. :)
Så, nu äntligen hakar jag också på. Senaste jagförsökte mig på detta så hamnade det på runt 1600 alldeles för personliga ord som jagändå inte ville publicera. Haha onödigt kanske.. Faktum är att jag velade lite på att publicera det här också. Men vafan, vad gör det om hundra år. Läs'rå.
Peeeeuwsss
