1 miljon är mycket pengar, relativt tänkt alltså. Det är en enorm och sjuk summa jämfört med vad jag har i min plånbok just idag, det är en bra del om jag har tänkt att köpa ett hus, och det är inte så mycket om jag tänker bygga en stor väg, arena eller fabrik. Så, allting är relativt. Tack och lov för det.

Om jag fick en miljon skulle jag definitivt spara en större del av det, självklart. Jag skulle köpa ett par vita låga converse, ett par höga jeansshorts och lite annat nytt i garderoben. Varför inte liksom. Sen så skulle jag också anställa någon som kunde ta hand om alla våra djur i typ två veckor eller något sånt och ta med min älskade familj, och släktingar till något fint och mysigt ställe. Vart vet jag inte riktigt, men något ställe som var fint, och inte bara gick ut på att bada. Båååring, efter ett tag iaf. Australien vore läskigt coolt, men så jävla långt. Aja, inga big problem. Förresten så skulle jag köpa lite inredningsgrejer också, på tal om läskigt. Eller njae, inte direkt.. Jag skulle  nog bowla en del också, tex tvinga Alex och Fritten. Sen spara lite till våra äventyr efter den 27 september. Det är ganska dyrt med taxi ju! Och sen spendera lite i juli/agusti 2012, när jag ska åka till London. Eller ja, det är ju inte bokat. Men bestämt är det, för sjutton det bjuds på OS. Sen vore inte Malaga 2013 helt fel heller. Handbolls VM mina vänner.. Heheheheh..

Lätt! Två poäng i morgondagens match emot Bolton såklart. Det och lite sol som medför sig värme. Tack vad snällt. Poängen kan jag verkligen påverka, och resten kan jag ju, som bekant inte. Djupare än så orkar jag verkligen inte gå in på ikväll. Varken fysiskt eller psykiskt, fast det låter waaaay mycket deppigare än vad det är! Fast å andra sidan, vad kan vara djupare? Vättern? Medelhavet? Atlanten? Okej nej, så jävla tråkigt, förlåt. Haha..

Sen så tackar jag inte nej till en städerska, någon som värmer upp min säng eller lite ljusgrönt gräs under fötterna, men det får liksom gå lite i andra hand då.

Men det är aningen deppigt att vänta på 661:an i denna utstyrsel. Inget att säga om. Hoppas bara att ingen såg mig när jag först sprang över en åker för att få upp värmen. Sen dessutom var tvungen att liksom hoppa runt lite i busskuren för att hålla värmen uppe, som jag annars skulle blivit totalt nerkyld i efter de där minutrarna jag tjänade på att springa. Inget gott som inte har något ont med sig. Man säger väl tvärtom egentligen, men det funkar ju åt båda håll? Ungefär som Ola Salo..

GODNATT :*

ph: http://www.expowera.se/mentor/foretaget/coaching_drom.htm

Om detta vore lätt att svara på så skulle jag definitvt leva i en dröm idag. Att veta vad man vill, är det kanske en del av en dröm? Eller är det drömmen om att få drömma fritt som gör att man önskar, och önskar, och önskar? Det man önskar är grunden i ens mål, med livet och med allt. Ibland har jag drömt om att vara handbollsproffs, det gör jag faktiskt. Men jag har liksom också drömt att jag hade en snigel i munnen. (vilket förövrigt var den äckligaste känsla jag någonsin varit med om), så jag vet inte vad man ska säga om pålitlighetsgraden.. Man måste ha mål, det vet ju jag också. För utan någonting att sträva mot så känns ju det mesta enbart onödigt. Även fast det kanske känns avlägset nu, så ska jag åtminstone spela minst en division 1 match. Om det så ska ta 15 år. Sen vill jag pckså gå ut gymnasiet med hyfsade betyg, men det inser jag nu är ett lite för luddigt mål för just mig. Måste nog specificera mig en aning, haha..

Samtidigt som jag dagdrömmer lite om att ha tjockare hår, ha läst ut engelskaboken, skrivit klart historian,  slippa gå upp kl 6, intervjua världsstjärnor, prata flytande franska, bli lokalkändis för att vara trevlig och ödmjuk, och om att gifta mig med Nikola Karabatic så inser jag ju att jag är lite lite hopplös.. Jag har alldeles för många, och för roliga drömmar. Jag ger liksom upp lite på halva vägen. Kännetecken, haha fan.

Men, det jag önskar allra mest i hela världen är, klyshigt nog, att alla jag tycker om ska lyckas med dom vill, få vara friska och ha makten över sina egna liv.

Jag har ingen aning. Men jag lever ju faktiskt vidare ändå! Puss och godnatt :*

Isabelle Gulldén, en grym tjej som jag gärna skulle träffa. 21 år och redan stjärna, samtidigt som hon har tagit sig igenom så många motgångar och klarat det. 1000 frågor känns det som, även fast jag säkert inte skulle kunna skriva upp 10 ens. Sen varkar hon vara så himla snäll också.
http://www.gp.se/sport/handboll/1.356801--vissa-hade-brutit-ihop-
http://www.gp.se/sport/handboll/1.510615-fran-mobbad-till-varldsstjarna

Eller åka till Rumänien och hälsa på i CS Oltchim Râmnicu Vâlcea, där Cristina Neagu och Ionel Stanca spelar och fråga hur dom kan vara så bra. Framför allt min positionsfrände Stanca (nr 9), men Neagu (nr 8) för hon är så ung och enligt många bäst i världen 2010 tillsammans med Filip Jischa.