Sitter här framför datorn efter en härlig helg i Hallsberg med en cola vanilj i handen. Say whaaaat?! Trodde nog aldrig att jag skulle skriva det, i alla fall inte sedan före förra sommaren. Jag dricker inte ens cola längre. Tydligen började jag visst precis med det igen.. Eller asså för att reda ut detta, jag är dödligt törstig och har dunkande huvudvärk för tillfället. Alltså så behövde jag vätska akut, och är definitivt för trött för att gå ner en våning och hämta ett glas isvatten. Då får det duga med 42 gram socker, lite kolsyrat vatten, färgämnen och 0 gram protein. För jag tycker faktiskt inte ens att det är gott med cola längre.

Min helg i Hallsberg var kort och gott helt grym! I fredags var vi där tidigt, packade upp, gjorde i ordning, tog en vända i storstan, käkade underbar mat som våran kära kock till lagledare fixat och gjorde sedan stan, igen. Satt och var ascoola på några bänkar mitt i city och hade det allmänt skönt. Efter mycket om och men kom vi fram till att vi skulle införskaffa oss en kortlek, väl framme på Ica kl 21.06 insåg vi att vi var, juste 6 minuter för sena. Kul jul tänkte vi och tog istället ett varv till, för att därefter hamna vid samma hårda träbänk som innan.

Före kl 06.00 lördags morgon var alla i vår hall klarvakna efter att alla småbarn började härja och lamporna tändes, kul att vi som äldsta damjuniorlag hade någon som helst respekt av alla yngre, tack... <3 Upp och klä på sig, käka frukost för att vara redo för match kl 09.10, redan här hade värmeböljan börjat. Matchen vann vi mot ÖSK med 14-7 och det gav en ganska bra känsla, även fast vi inte gjorde någon supermatch. Drack några liter vatten, käkade några bananer och laddade om för nästa match i hettan. Hellton stod för motståndet och det blev tyvärr lite för svårt, hell (haha..). Däremot en riktigt riktigt bra match av oss, som orkade i ungefär 36 minuter av 40. Drog väl själv på mig en lite väl onödig tvåa där i mitten någonstans, men vafan, tjejen hade lätt förtjänat två raka armar i bröstet, lätt! Förövrigt helgens enda tvåa för nummer 14 på hela helgen!!! Torsk i matchen med 10-13. Dricka vatten och vätskeersättning i mängder, halvdö i hallen, käka, gå på toa 200 gånger och sedan dricka några liter vätseersättning till. Det krävdes ju efter de kopiösa mångderna man svettades i ugnen på plan 37.. Uppvärmningspromenaden utan stereon denna gång och sedan match mot Järnvägen. Vinst i denna match skulle ge oss en plats i a-semin kl 14.00 istället för en b-semi kl 13.00. En match som till slut blev en walk in the park/semester jämför med föregående match, vinst med 22-5. Berodde dels på att vi var grrrrrrymma bakåt och extremt säkra i kontringarna, hade tanke i anfallet och för att Järnvägen hade gett upp. Skön kombination om man är randig. Efter denna underbara känsla med en väntande a-semi, och efter att en liten ungjävel köpte sista glassen som jag skulle ha (här igen, respekten....!), satte vi oss och tittade på a-pojkar, och herregud. Här spårade allting ur totalt. Extrem värme, stoooor orkeslöshet, glädje/lättnad och min (och andras!) allmänna trötthetsdamp sätter vissa spår i sånna lägen.

Efter vissa look-a-likes i Backas lag så trodde jag nästan på fullaste allvar att jag inte skulle kunna resa mig upp igen den kvällen, tårarna rann verkligen av skratt. Inte ens överdrivet om jag skriver sprutade. Jag nära på dog, det var verkligen så. Du gjorde min kväll lille (nja nåja..) gubben, tackar hjärtligt för det! Helt sjukt sönderbrändsröd i ansiktet efter en heldag i solen blev det chillidillen och pizza med mitt snygga lag för att sedan faktiskt införskaffa en kortlek och slå sig ner på träbänkarna i city igen. Jättekul att mina så kallade vänner ägnade stor del av sin tid att fascinerat titta på mitt ansikte och fälla kommentar efter kommentar. Men bjuder påt, det vet ni ju.

Söndag började runt kl 07.00 med att alla härjade och tände lamporna, igen. Vänta nu, JUSTE vi hade match kl 14.00 och skulle egentligen kunnat sova till 11.45 då vi skulle käka. Men nej då, väck oss så tidigt som möjligt så kan vi visa ännu mer respekt mot oss stora tjejer. Haha jisses vad små barn har energi.. Springer omkring, väcker alla i närheten och tar plats i brevid någon nyvaken stackare i sängen för att 5 minuter senare vara i nästa säng. Kul för smågrabbarna att hälsa på hos oss lite bättre och äldre kanske.. Så, 8.10 på vår sovmorgon så käkade vi frukost, bara en sådan sak! Gled runt allmänt och kollade på några matcher. Hann väl med lite blandat så som världens rörigaste men ändå söta f-01 och några andra pajasar, när vi gick omkring för att sedan hamna i gräset för att se NKIK spela mot RP, nej gud förlåt det var visst NHK..

Äta, dricka hur mycket vatten och vätskeersäätning som helst igen och ladda för dagens första match. Kände mig ändå nästan oförtjänt pigg i kroppen, gjorde jag inget alls igår var frågan..? Småsegt förvisso, men inte i närheten mot hur jag trodde att det skulle vara. Taggade igång bra och värmde upp tillsammans med f-00, så söta! Kom igång bra med boll, bra känsla, bra fokus osv. Det kändes bra. Sen började matchen med Göksten på andra sidan mittlinjen och ja, sen gick väl inte så mycket mer som det skulle/vi hade tänkt. Bakåt hängde vi med riktigt fint ändå, att bara släppa in 9 på tjugo minuter är verkligen inget att klaga på. Men att göra så otroligt lite mål är faktiskt under all kritik, tyvärr. Jag bidrog absolut inte själv heller i anfallet så jag ska kanske inte säga så mycket, men vi var för dåliga framåt samtidigt som deras försvar var tätt och aningen stabilt, och deras målvakt rätt så bra. Tror att de var lite för stora och vi fick därför slita lite för mycket för våra mål för att det skulle bli en ordentlig match likt den mot Hellton. Väldigt väldigt surt och fruktansvärt tråkigt att avsluta på ett sådant sätt. Tung på olika plan dessutom.. Men trots denna förlust så fick vi i alla fall lyfta bronspokalen och få små tröstmedaljer i form av brons. Kändes skönt att visa vem som faktiskt hade kaptensrollen för helgen i det läget och ta emot snyggpokalen. Haha nejvars, det var väl inte mycket att fira just då. Men jag är övertygad om att vi hade sprungit över ÖSK 1 i ren frustration om det varit en riktig bronsmatch, så jag räknar med att vi ändå kom trea.

Får väl ännu en gång ursäkta mitt förlusthumör lite, men vafan, tårarna rinner så lätt i de lägena. Jag hatar att förlora, och det var extra jobbigt på olika plan idag, som sagt.

Vilken jävla uppsats, märks att jag saknar skolan va.. Nej men nu är jag psyktrött och ska nog ta en liten dejt med kuddisen om en stund, avslutar med en bild och säger kort och gott:
STORT TACK FÖR HELGEN MINA UNDERBARA LAGKOMPISAR I VADSTENA HF:s DAMJUNIORER 2011!
Puss på er :*