Alltså dööööööööö, måste hitta på något att göra för här kan jag inte sitta här mycket längre. Börjar bli nervös för imorgon. Hade vi bara kunnat vinna alla matcher vi borde så hade det varit relativt lugnt nu. Ännu en uddamålsförlust och jag tjuter, det kan jag nästan lova. Vill inget hellre än att få känna som på bilden efter matchen. Det var oerhörd lycka. Motståndarna i tårar, så vill jag att det alltid ska vara.
Jag står ytterst och ser ut som en liten knubbig dvärg brevid Carrolinen. Ser dock att Swärdisen inte är så mycket längre hon heller. ;)




Nu kom även min syster hit och satte sig. Jaa, hon måste sitta ungefär 20 cm ifrån mig. Tydligen. Kommer slå henne snart.