One step forward and two steps back

Lite tung i kroppen idag, det är bara förnamnet. Så mycket som vi sprang igår var längesedan man sprang på en gång. Skönt nog så var jag levande och vid medvetandet även efter träningen. Det tackar vi för. Framför allt så tackar nog Östenssons för det. Med tanke på hur ofta jag är där så är det nog mest på grund av mig som affären ens går runt. Jag väntar fortfarande på röda mattan varje gång jag är där efter träningen.

Vad jag pysslar med annars är svårt att specificera. Glider mest runt, jobbar och är allmänt cool. Allting är sig likt med andra ord. Jag har träffat delar av min klass och där hade ju tyvärr inga större förrändringar skett. IQ:t liksom sångrösterna var verkligen på topp och ingen hade skaffat mohikanfrisyr, så sjukt besviken. Grabbar förfan..

Förövrigt är jag sugen på mjölk, så jag ska nog ta tag i mitt liv och gå till kylskåpet snart, när jag är klar. Blir nog ganska lätt till tonerna av den U N D E R B A R A sommarlåter Overdrive med Ola. Får alltid samma fåniga leende och glädjen som ett litet barn när man hör gitarrintrot på radion när man jobbar. Ajm in löv, o-o-o-o-o-o-o overdrive. På tal om musik så har min fäääjna låt Waka waka med Shakira blivit lite förstörd liksom alla andra låtar vi lyssnar på när vi tränar. Vi sprang nämligen intervaller till den igår. Gölligt.

Tänkte slänga in en liten hälsning också förresten. Träffade en ganska fräsch snake när jag var ute och fotade till min faster. Söt var han, lille Snokisen (tror så, iaf). Han ville bara hälsa att han tänkte flytta till ett dagis i Vadstena (han sa inte vilket) och sätta skräck i hela staden + alla ungar. Som jag längtar! Med tanke på dampet alla fick när huggormen var där och med tanke på hur tröga alla i den här staden är så lär det bli ett jävla liv.


Neej, men nu ska jag ta en macka, fixa mig lite och åka mot Skänninge med la familla. Traditioner är till för att hållas så därför ska vi till marken. Ska definitivt införskaffa en påse kolor som jag ska äta någongång. När någongång är är dock lite oklart. Och mamma, om du läser det här så kommer jag  i n t e  gå med på att äta pizza till kvällsmat. Inte en chans, det äcklar mig att tänka på det. Ungefär lika mycket som att dricka läsk till donken eller godis. Aldrig aldrig mer, hälsalektionerna sätter sina spår om man säger så. Hahah... Pussss då

Kommentarer

Ja men skriv någonting då? Helst något random!:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din e-mail: (bara jag som ser!)

Ja, men du har väl blogg?:


Yeeeay, låt höra!:

Trackback