Jag skojar liksom inte när jag säger att jag såg minst, jaa MINST, 1000 personer med kilt på sig i huvudstaden igår. Inte nog med kilt, dom hade även adidaströjor med Skottlandsmörke på. Innan vi kom på att det var fotboll på kvällen alltså, då var det lite förvirrande. Dessutom mötte vi ungefär 20 killar i likadana marinblåa adidas träningsoveraller, och efter dom 3 st herrar i vit piké, även dom med Skottiska märket på. Ahaaa, insåg vi senare. Vi mötte visst skottiska fotbollslandslaget. I efterhand så var det ju lite coolt. Eller alltså aah, för det första fotboll, och för det andra skottland. Sådär va? Men, nu säger vi sähår. Landslag som landslag, tumme upp!

Gårdagen tillbringades alltså ett par timmar norr ut tillsammans med min syster och faster. Det var mucho trevligt ja. Gled omkring i staden och gjorde mest ingenting, egentligen alltså. Shoppade ungefär två plagg, eller blev det kanske tre? Sen kollade vi förstås på kyrkan där våra fina kungligheter gifte sig. En liten besvikelse om jag ska vara helt ärligt, jag trodde definitivt att det skulle vara större. Det såg så mycket rymligare ut i tvn har jag för mig. Och då var det ju dessutom fullt med folk. Okej Lisa, folk? Nej okej, det var kungar, drottningar, prinsar, prinsessor och så några förstås några totalt oviktiga journalister.

I tisdag, OCH i måndags hade vi boll på träningen. Okej, i ungefär max 15 min per träning (resterande sprang vi konstant.. Ungefär en och en halv timme sådär) Men, det kan man kalla lycka i alla fall. Den stora frågan är om det finns något som är mycket roligare än förstafaskontringar och genombrott en mot en med vårat lag? Tror faktiskt inte det. Haha, vårat lag alltså.. Så stört underbara. Två och en halv vecka kvar på försässen, sen är det dags för träningsläger, en veckas träning med boll på hemmaplan, och sen, ja då är det träningsturneringen här i Vadstena. Ja det ska bli ruuuwligt. Men, idag är det pass på korpen, och det är ju inte så fel det heller!